Träd /Trees

Projekt CederEk - digitalt samarbete mellan barn och pedagoger i Sverige och Irland under rubriken:
 Project CederEk - digital collaboration between children and teachers in Sweden and Ireland, entitled:

Sett genom barnens ögon - Seen through children's eyes

Utvärdering

När vi träffas för att utvärdera har vi mycket att prata om och att formulera.
Tiden går alldeles för fort.
Nu är målet att vi ska minnas tillbaka, utvärdera och ta med oss det vi lärt oss in i nästa arbete som vi går in i nu.
Ingenting är svårt har vi konstaterat. Men allt kräver en första provomgång så att man kan göra det till sitt. Det ska vara en del av vardagen, det ska vara vardagsenkelt och vardagsnära att logga in och skriva en rad, att organisera bilder och material och att ge allt det arbetet rätt dignitet och plats i vardagskalendern.

Det konkreta arbetet med eleverna

Det finns en egen länk i menyn, där både Anna och Carina var för sig berättar om aktiviteten med sina respektive elever och tankarna runt det.
Klicka här för att hamna där!

Inspiration

En av lärarna hade varit på en föreläsning om alla de möjligheter som finns för elevers växande genom användandet av olika digitala resurser. Det blev en språngbräda för att våga börja. ”Det här är något för mig, men var ska jag börja och hur gör man?”
Här var ingången och nu var vi igång!

Eleverna

Eleverna tog emot arbetet med glädje. De skulle få arbeta med digitalt berättande och få mottagare för sitt arbete. De visste att det skulle resultera i en liten film. Det gjorde dem ännu mer engagerade och de var ivriga och ville gärna jobba med det här hela tiden.
Samtidigt som vi med backspegeln kan se att den resan blev lite lång för dem innan filmen var klar.

Hinder på vägen

Det som störde arbetet och fick det att emellanåt stanna upp, var alla de praktiska arbetsuppgifterna som kom emellan, både stort och smått. Nationella prov är en av de stora sakerna som kräver mycket tid och planering och som inte går att kliva runt utan måste genomföras på rätt utsatt tid.
Ambition var att ha en fast tid varje vecka. Men allt annat pockar på. Då blir utvecklingsarbetet sådant man kan lägga åt sidan, eller kan man inte det?

Det egna skrivandet

Det är inte svårt att skriva i en blogg, men det är en tröskel man ska över, om man inte gjort det tidigare. Det ska bli en vardagsrutin och man ska komma förbi de första oroande tankarna man har inför att det jag nu skriver kan läsas av hela världen. Är detta intressant för andra, det jag skriver? Behöver jag vara extra noga i något hänseende när jag skriver eftersom det ligger ute för alla att ta del av.
När man kommit förbi de tankarna inser man att de som är intresserade läser och de andra klickar vidare.
Svårare än så är det inte.
Jag är självklart korrekt i det jag skriver, men behöver inte tänka så formellt. Det är helt naturligt att använda det som vanlig vardagskommunikation med skillnaden att den finns på nätet.
När man tänker så försvinner motståndet man kände och som kanske fanns där från början.

Elevernas eget skrivande

Det har tagit mycket mer tid för eleverna att skriva än vi trodde. Många elever är datorvana, men då spelar de mest spel och är snabba på tangenterna för det. Att skriva en text med enkla formateringsregler, punkt och stor bokstav – tar mycket tid i anspråk för de flesta.
Arbetet har resulterat i ökad skriv-vana vid datorn för alla elever. För dem som det tidigare gick långsamt för har detta inneburit stora framsteg. Eleverna hittar nu bokstäverna utan att leta runt över hela tangentbordet. De förstår hur man på datorn gör ny rad och mellanrum mellan orden. När de väl ger sig i kast med det, snappar de upp allt fort och har det sedan med sig som viktig kunskap i det vardagliga skrivandet i skolarbetet i framtiden.

PhotoStory

PhotoStory är en av de program som ingår i PIM kompetensutveckling. En av klasserna gjorde sin film i det programmet.
Det blev ett lyckat arbete.
Det blev ringar på vattnet utöver den fina film som finns här på sidan och som de gjorde som ett skolarbete.
Flera elever gick hem och installerade programmet på sina datorer hemma och kom sen och berättade om små filmberättelser som de gjort hemma på fritiden inspirerade av skolarbetet.

Datorutrustningen

Tekniken har varit svajig och tillgången till datorer alltför klen. Till hösten kommer kanske några av högstadiets datorer till de lägre åldrarna och det kommer förhoppningsvis att ge varje elev mer tid vid datorn.

Övrig teknik

Vado-kameran är vi lyriska över. Den är lättskött för både film och fotografering.
Vi önskar att man hade fler kameror för trots lättheten att hantera kameran, tog det mycket tid att fotografera gosedjuren. Men det är en viktig del att alla elever faktiskt får fotografera sitt gosedjur själva. Att varje elev haft möjlighet att prova den tekniken precis som alla de andra delarna.
Trots att det tog tid tyckte de om det och orkade vänta in varandra. Att få använda Vadon var spännande och roligt.
Den allra största behållningen med Vado-kamerorna är att man direkt när man kommer tillbaka till klassrummet kan titta på alla bilderna och diskutera olika saker som hör ihop med det man fotograferat och upplevt.
Man får en mycket snabb och viktig respons med Vadon.

Mer om den digitala kamerans förtjänster

Med den digitala kameran kan man lätt använda bilder för att reflektera och diskutera vad vi sett och vad det innebär.
Just den här perioden har kameran också använts i andra sammanhang än bara för detta utvecklingsarbete.

En klass har arbetat med ett teaterprojekt. Där har kameran varit ovärderlig. Man har filmat övningar man gjort och sedan tittat på det tillsammans.

Luciatåg, simning, utflykter, man kan använda den för att dokumentera på ett nytt sätt.

Och sen då.....

Nu har vi skaffat oss erfarenheter och tittat tillbaka på arbetet vi gjort och är nu taggade för nästa steg.

Nu ska vi planera för:

Ett språkutvecklande arbetssätt

Spöktema för årskurs ett.

Mofflor och människor i årskurs tre.

Vi ska lägga ut bilder och texter.
Vi ska använda Vadon.
Skriva texter och dokumentera med Vadon.
Vi ska skriva veckoblogg!

Det här var ett provår, nu vet vi mer.
Vi ska vara hårdare mot oss själva. Se till att vi ger oss tid för egen dokumentation och att skriva i bloggen. Minst en halvtimme i veckan behöver vi orubbligt avsätta för digital dokumentation och kommunikation.

Det har tagit ett år att komma hit.

Det har varit en lärande process och nu känner vi oss mogna att gå vidare!